Jag har hicka. Det är otäckt. Folk spränger ännu också raketer utomhus. Ja hade sparat en halvfärdig blog som en draft och against all odds finns den t.o.m. kvar, men problemet är att det inte är bra skriven.Så ja börjar pånytt då.
Nådens år 2006. Varje år är ett till år som vi av nåd får uppleva. Men varje förra år är också ett år av nåd vi fått av vår Fader i himmelen. Så istället för att bara blicka framåt i tiden varje nyår, måste man blicka bakåt o se vilka underbara saker man fått uppleva.
Förra nyåret visste jag att jag skulle få vara med om en hel del under året. De fick ja nog o under årens lopp ha ja lärt mig att varje år ja lever blir allti roliga o roligare. Eller mer spännande i alla fall. Man växer (endera fysiskt eller psykiskt) o man blir mera livserfaren. De e därför de också e bra att kolla bakåt så kan man i minnet återgå till de saker man har varit med om förra året.
År 2005 började med att jag stressade för min studentskrivning och mitt inträdesprov till medicinska. Studentskrivnigarna gick mycket bra, men till medicinska kom jag inte in. Dessutom när ja kollar min dagbok från förra året har ja varit nervös för mitt violinspelande. De blev ingen 3/3 i violin för min del, men ja var nog på rätt nivå i mitt spelande för att göra examen. Arma arma hicka :(. Gå bort.
Den 16.2.2005 fyllde jag 18 år. Ja trodde ju naturligtvis att de sku innebära en otroligt stor förändring i mitt liv, men de gjorde de int egentligen. På min födelsedag va ja första gången ute o dansa o de va nog roligt. Efter de har ja int egentligen partat någo alls för de e int riktit min grej. Fast nog e de roligt att vara ute med flickorna :D.
Efter sportlovet började min otroliga "himoläsning" till studentexamen och efter det läste ja som en galning till inträdesförhöret. Jag försökte in till medicinska, kemiska, fysikaliska, biologiska och matematiska fakulteten av vilka ja kom in till alla utom medicinska och istället för det började jag studera kemi på universitetet.
Under mitt läslov var vi ofta o hälsa på farmor för hon hade hamnat in på sjukhus. 18.3.2005 dog hon, 89 år gammal. De va ledsamt för att ja aldrig så bra hade lärt känna henne för hon fick Altzheimer då ja var ganska ung ännu. Hela släkten sörjde henne massor.
Den avklarade studentexamen firade vi den 4.6.2005 och de gick fint till. Dimissionen var mycket bra, festen hemma hektiskt, men rolig och festen på Sipuli absolut superb! Så den dagen blir nog för en längre tid i mitt minne. Vi hade 70-80 gäster coh alla trivdes o ja har massor med kort o gåvor o t.o.m. en video till minne av hela festen.
Sommaren började alltså bra och den fortsatte också mycket bra. Ja va på med om barnläger, skribaläger, en rolig midsommar på stugan, målandet av Björkebohuset och sedan en resa till Österbotten och Pieksamäki. I Österbotten körde jag vår gamla bil i diket och det var nog den hemskaste uplevelsen i mit liv. Men jag lärde mig nog av den olyckan. Efter ett underbart Pieksamäki-läger gjorde ja mig färdig för hösten. Men före det han jag ännu åka till Humlefestivalen och vara med om en fin cykleresa med Anni genom Åland. Vi (kristna ungdomar) spelade dessutom hela sommaren massor volleyboll och vistades på stranden en hel del också. Det var nog en händelserik och härlig sommar som jag aldrig kommer att glömma.
På hösten började mina studier på universitetet. Det blev itne så svårt som ja hade trott så ja slappade mest hela hösten. Ja hade på sommaren fått ett arbetserbjudande att leda några barnklubbar och under hösten hade ja en barnklubb med barn från ettan o tvåan o det arbetet har varit otroligt givande o roligt. Jag o Anni har dessutom börjat träna på gym o de ska vi fortsätta med också nu detta år. Nu på vintern har ja spelat mycke ishockey o de ska ja fortsätta med.
Under år 2005 har ja upplevt antagligen så mycket som man bara kan. Ja har varit mera upptagen med olika andra människor och har haft mindre tid med familjen. Jag ahr försökt läsa mera Bibeln, och nu bestämmer jga att jag år 2006 skall återuppta min bibelläsningsplan från många tidigare år. Jag har bundit starkare band till Österbotten och fått en massa nya vänner. Jag har fått uppleva världens ondska och märkt att yttersta tiden är nu närmare än nånsin (självfallet). Jag har upplevt död och olyckor. Jag har lärt mig många nya saker om mig själv. Jag har lärt mig att ingen är perfekt fastän det stundvis kan kännas så, men man skall försöka uppnå perfektion trots att man vet att ingen utom Gud är perfekt. Detta år har jag mycket starkt upplevt Guds otroliga kärlek och jag har blivit otroligt tacksam för att jag får ha det så bra och för alla de människor som jag har omkring mig.
Ja tycker att ja vill tacka alla som gjorde år 2005 till ett så lyckat år, hittils det roligaste året i mitt liv. För mig är det människorna i mitt liv som gör livet så otroligt härligt. Tack till alla som kom ihåg mig på min födelsedag och som gratulerade mig med anledning för studenten! Tack till alla vännerna i gymnasiet, Anni, Isa, Mary, Kika och Christa samt Dini, Mikael, Sved, Björn och alla andra människor som gjorde min tid i skolvärlden minnesvärd! Tack till alla nya vänner på UNI! Tack till Sofie för att du är en så härlig kristen vän som ja kan diskutera alla trosfrågor med! Tack till Johi för att du e en så god o snäll vän! Tack till Carla för att du finns till o för att du e min VÄN o för att ja har fått uppleva så roliga stunder me dig! Tack till Anu, Sanna, Sabina, Linda, Nina, Magdis, Freja och alla pojkarna för att ni e mina kristna vänner! Tack till alla mina nya vänner som jag har träffat på olika kristna evenemang! Tack till Laines familj för att ni e de bästa grannar man sku kunna tänka sig! Tack till alla släktingar, särskilt Laura! Tack till Paula, Katja, Niina, Marika o Henrik för att ni e ett så roligt gäng! Tack till min familj för allting som man möjligen kan tacka för! Det största av alla tacken till Gud min Frälsare, mitt stöd, min tröst, min klippa! Soli Deo Gloria!
Mitt liv har gått så otroligt snabbt. En tid var jag ett litet naivt barn och bara en stund senare är ja en tonåring som har fått uppleva det mesta. Kärlek till en pojke är det enda som jag är medveten om som jag ännu inte har fått uppleva. Så på det planet är jag fullständigt naiv tills vidare. Får se vad år 2006 bär med sig.
Man ska nog också se framåt i livet vad man väntar sig av det kommande året. De brukar väl kallas nyårslöften, men ja ids inte göra löften om jag vet att jag troligen inte lyckas fullfölja dem alla. Men ja väntar mig en hel del av 2006. Ja skall läsa, läsa o läsa. Ja vill komma in till medicinska detta år. Ja vill ha ett lika händelserikit år som 2005. Ja tror att ja kommer att bli mer o mer upptagen av andra människor o ha ännu mindre tid med familjen Ja tror att de hör till att så sker. Ja hoppas att ja får lära mig nya saker om min tro o ja hoppas att ja skall kunna vara en god gudstjänare år 2006. Ja hoppas att ja skall lära mig mer om mig själv också. Jag hoppas att jag får lära känna många nya människor, men också hålla uppe kontakten med alla gamla vänner. Jag vill ha ett sommarjobb. År 2005 har ja spenderat mycket pengar, detta år ska ja öva mig att kolla upp mina finansiella förmågor o shoppa i enlighet med dem. År 2006 ska ja fota mycket för de kunde ja inte alls göra förra året. Så kommer jag i slutet av året att ha en massa bilder av alla mina underbara minnen.
ETT VÄLSIGNAT GOTT NYTT ÅR 2006!
