Tänk att jag har fått ögon att se den härliga solen med. Jag har blivit välsignad med ett par öron att höra ljuv musik med. Min mun har jag fått av Gud min Skapare så att jag kan tala och sjunga. Mina händer till att skriva och göra saker med. Mina fötter till att ta mig till platser och springa med då ja känner för det. Mina lungor att andas med, hjärna att tänka med, ett hjärta som pumpar mitt blod runt i min otroligt fina kropp. Alltså tänk vad otroligt underbart att jag är skapad så fin som jag är! Prisa Gud!
En sak jag undrar över är varför jag inte kan utnyttja koldioxid? Jag är en organisk varelse, en kolförening. Jag behöver syre för att överleva, men i koldioxid finns både syre och kol, varför kan ja då inte använda det? Livet är komplicerat. Nu menar jag inte livet som det liv man lever utan det att man lever och att man är uppbyggd just så man är och att man livnär sig på just det man livnär sig på osv. Men, de saker jag inte förstår skall jag bara låta vara och koncentrera mig på de saker som jag förstår.
Adversus solem ne loquitor

1 comment:
jätte härlig bild... oj vad vi är olika hanna, jag låter ju bli saker som jag förstår mig på och koncentrerar mig på de saker som jag inte förstår...hm? hur som helst, underbart att du är så positiv, du är ett solsken! Anu
Post a Comment