Oodi idolille

Ikväll har hon varit där för mig när jag har varit på dåligt humör, sjungit med inlevelse biisin som beskriver mina känslor så bra och låtit mig sjunga med så hårt de lossnar. Hon har stött mitt croissantbakande och diskande till fullo och lugnat ner mina agressioner. Denna fantastiska kvinna, med oändligt vacker sångröst, som jag har sett live sommaren 2007 är ingen annan än Celine Dion!

I min bokhylla finns 7st Celine Dion CD:n och 2 DVD:n från hennes konserter. ja kan int förneka att hon har ett ensidigt tema: kärlek, men de finns inte en situation/känsla som någon av hennes sånger inte skulle beskriva :) Inget kan göra henne mera rätt än hennes sånger så nu tänkte jag sätta länkar till dem jag tycker bäst om :) Lyssna och njut, det gör jag i alla fall!

I drove all night

All by myself

Dreamin' of you

Tell him

Because you loved me

Right in front of you

I love you

When the wrong one loves you right

Coulda woulda shoulda

Greatest reward

In his touch

If walls could talk

Naked

I want you to need me

blåögd ärlig finsk kristen möter muslim

Under presidentvalet 2012 har vi finnar blivit vana med nånting som i vanliga fall inte alls hör till vår kultur - debatter. Sauli och Pekka har debatterat i över 14 debatter, kritiserat varandra och fått stå upp för sina åsikter i kritikregnet från folket och media. En del finnar har skämts när de tittat på debatterna (särskilt FST:s) och en del har skrämts - hur kan man vara så rakt på sak? I vår kultur håller vi ju oss helst till oss själva med våra åsikter och att kritisera sak tolkas som personangrepp.

Har detta något att göra med muslimer? Faktiskt. Under senaste helg har jag gått en kurs om hur man möter muslimer i Finland och i Mellanöstern och Nordafrika. Jag har inte under mitt liv mött muslimer, särskilt inte i diskussion, så allt vad jag hörde var nytt och lärorikt. Jag lärde mig också en del om islam och vad muslimerna egentligen tror på. Tänker inte gå mera in på det, men de e intressant!

Nu till saken: när en muslim möter en kristen och blir vän med den är det för muslimen alldeles naturligt att börja debattera trosfrågor. Muslimer debatterar med sina vänner. Muslimer älskar också i övrigt debatter, de tror att deras gud är alldeles suverän så de vill gärna se på en offentlig debatt mellan en muslim och en kristen och väntar sig att muslimen vinner och sedan är de nöjda (väldigt karikerat). För oss kristna är bilden en annan: vi vet att vår Gud är allsmäktig och för oss är det egentligen sak samma vem som vinner, vi får ju samtidigt vittna åt en arena/föreläsningssal full med muslimer :D Dessa debatter är alltså vanliga tex. i London och samlar tusentals muslimer. För att kunna gå in i en debatt måste man självklart känna till islam, litet av koranen och framförallt Bibeln väldigt bra. Kolla www.answeringislam.net för goda svar på kniviga frågor.

Vi kristna, särskilt i Finland, behöver ta oss ur vårt blåögda "jag-vill-inte-skada-nån"-skal och våga debattera, stå upp för vår tro. Vi är rädda för att såra nån, men för en muslim (eller en saklig ateist) är det aldrig sårande att debattera. Vi kan tex. lära oss av Paulus och Jesus. Båda debatterade med den religiösa eliten, sällan vann Jesus lärjungar genom dessa debatter, inte en enda farisé kom till tro, de ville ju döda Jesus än mera. Men vikten av debatten var poängen också för Jesus! Det var ett sätt att undervisa och vittna.

Sen tror jag att vi behöver få veta hur muslimer och islam fungerar. En född muslim kan aldrig bli kristen. I alla fall inte enligt andra muslimer. En muslim är till naturen "epäluuloinen", det hör också till deras kultur, vi västerlänningar fungerar med syyllisyys - anteeksiannettu principen, medan deras syn är mera häpeä-kunnia. Jag tror att vi finnar (eller jag som träffat minimalt med utlänningar) har svårt i mötet med muslimer eller omvända muslimer eftersom vi inte förstår deras kultur. Islam är en så stor bit av dem att även om de konverterar ligger det djupt i kulturen. Mohammed är länge för dem en helig man, namnet Mohammed är heligt och en omvänd muslim som heter Mohammed är en värre förrädare än en som inte har profetens namn. Muslimer är vana med andlighet, nåt vi inte är så vana med, men de är ovana med den kärlek kristna har för alla, inte bara andra kristna utan också muslimer. De ställen i Bibeln som tilltalar en muslim är just de ställen där man älskar andra mer än sig själv, där man förlåter (också något som inte finns i deras tro).

"när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör" Luk.23:33-34

Här var några av de tankar som jag fått under helgen. Nu valvaka. Träffa muslimer och tala med dem, det är mitt råd!

Äänestää älyllä?

På söndagen, röstdagen, publicerade Hesari en undersökning om 4 olika sätt att rösta i presidentval: rösta på parti, rösta enligt känsla, rösta med förståndet eller taktikera. Jag kände igen mig i alla fyra och jag tror att alla går igenom dessa fyra alternativ i sina huvuden. Nu när första omgången är förbi och dessa sätt redan är beprövade tror jag att två kvarstår: rösta med känsla eller med förståndet utesluta den andra.

I sociala media, särskilt på Facebook, blomstrar åsikter åt båda hållen och debatten är livlig. Det spekuleras om Haavistos färdigheter i att leda armén och kring hans utbildning, Haavistos empati och medmänskliga kärlek, förståelse och utrikespolitiska fördelar prisas. Niinistö jämförs med Darth Sidious, kritiseras för sina tankar om ekonomiska framsteg framom gröna värden samtidigt som många flaggar för hans mera traditionella åsikter, hans erfarenhet i politiken och i nationella bankväsendet.

Var och en har rätt till sin åsikt och sin röst. När vi närmar oss röstdagen medger jag att det kommer att bli spännande och jag förstår att många kommer att försöka påverka de obeslutsamma ännu. Jag vet vem jag skall rösta på, det var för min del klart från första stunden och jag röstar enligt min övertygelse, det som jag tror är rätt och också vad jag tror är bäst för Finlands framtid.

Det som jag stör mig på är att man försöker påverka andra främst genom känsla. Han har ingen utbildning, han är jurist, vem passar bättre? Han ser ut som Han Solo, han igen som Darth Sidious, vem vill du ha som president? Han har ett småleende gemål, han igen har en tiukkis som fru. Ingen av dessa saker är sådana som påverkar vem som blir bättre president. Båda har erfarenhet och kunde representera Finland bra utomlands och fatta vettiga beslut.

Det viktiga är vem som mest motsvarar ens värdegrund, ens politiska syn, vem som man litar på att kommer att göra framtidens Finland till sådant som man vill ha det. Som kristen ser jag inte att man kan rösta emot sin övertygelse. Man kan inte utesluta att presidenten har en makt att påverka det religiösa klimatet. Jag tycker att varje kristens viktigaste värdering är den kristna värderingen.

Också i presidentvalet skall vi komma ihåg att Gud i en idealsituation kunde ha tagit oss rakt till festen i himlen utan ett mödosamt jordeliv, men Han valde att placera oss på jorden för att sprida evangeliet så att vi kunde bli fler på festen. Vi skall rösta med det eviga målet inför ögonen. Hur kan jag med den rätt jag har fått att rösta påverka så att fler människor kan komma till tro, att fler människor kan få höra det rena Gudsordet? Lever nåndera kandidaten ett liv som jag vill visa till resten av världen att är ett bra sätt att leva?

Ta dig en funderare.

Presidentval och samvetskval

Söndagen den 22.1 röstar Finland en ny president åt sig efter President Halonens 12 år i slottet. Högst antagligen kommer första röstningen inte att vara avgörande och vi får rösta ännu en andra gång.

Jag minns bra presidentvalen år 2000 och 2006. Vid millenniet stod Esko Aho emot Tarja Halonen och Hanna 13 år var ivrig att besöka Ahos valkvällar, tex. på Barona Arena i Esbo. Av detta kan ni redan dra slutsatser om min politiska inriktining. Efter Halonens första mandatperiod blev hon omvald framom Sauli Niinistö och det var första gången i mitt liv jag fick rösta i presidentval. Då upplevde jag ännu inte något kval, det var bara roligt att få rösta.

Idag när jag närmar mig min 26:te födelsedag och röstningen är bara en dag ifrån har jag ännu inte bestämt vem jag skall rösta på. Hela hösten och början av våren har jag ivrigt följt med valdebatter, analyser i Helsingin Sanomat och andra media samt varit flitig på att diskutera valet med andra. I början var jag alldeles säker vem min röst skulle gå till. Många diskussioner, valmaskiner och gallup-undersökningar senare är jag alldeles konfunderad. I riksdagsvalet, som jag skrev om förra våren, var det sist och slutligen enkelt eftersom jag kom underfund med att jag vill rösta på parti och inte på person. Nu handlar det mer än någonsin om personen och hans/hennes åsikter.

Jag ställs inför samma problem som i våras: skall jag rösta på en kandidat som delar min övertygelse eller skall jag rösta på den som jag tror skulle bli en bra president även om han/hon inte delar alla mina (viktigaste) åsikter? Det jag gått och grubblat på är om politiska åsikter, som tex. utrikespolitik, finanskrislösningar, ekonomiska tyngdpunkter, kan vara kristna även om de inte vid första anblicken verkar vara det? För mig är nämligen de kristna åsikterna de som väger mest, inte språkfrågan, inte jämlikheten, inte vår image utåt, utan att vi som land står för det som vi tror på och säger ut det även om vi är et litet land.

Såhär långt är det enkelt. Med dessa kriterier skulle jag ha en kandidat. Men sedan kommer det svåra. Om min kandidat inte kommer till andra omgången, påverkar jag med min röst att en annan god kandidat inte heller kommer till andra omgången och två enligt mig otänkbara kandidater kommer? Borde jag rösta på en favorit ”för säkerhets skull” för att inte han (det är väl i detta skede självklart att inte hon är en favorit) faller bort från andra omgången?

När dessa tankar kommer upp får jag ångest. Inte för att det är svårt att veta hur rösterna kommer att dela sig, det kan ingen förutspå, utan av den orsaken att det för mig inte är en liten sak vem jag röstar på. Jag kan rösta ”för säkerhets skull”, det skulle inte vara ett problem. Men sen kommer min tro emot. Är det i detta val och i mitt liv viktigare att välja den enligt mig bäst lämpade eller är det egentligen viktigt att stå upp för min tro? Om det bara skulle vara jag som dömer mig själv skulle jag komma över det. Men jag vill göra det som är rätt i Guds ögon.

Så här är mitt scenario: vill Gud att jag lägger min värdefulla röst på en kristen kandidat eller har Han räknat ut det så att den sämsta kandidaten skall ”röstas ut” genom att också de kristna sätter rösterna på en av favoriterna? Tänk om jag röstar fel? Tänk om jag och andra i min situation med våra värdefulla röster orsakar att en god kandidat inte kommer på andra omgången eller tänk om vi inte vågar stå för vår övertygelse?

I skrivande stund kommer två saker upp i mina tankar. Det första är vad Timo Soini sade i Helsingin Sanomats valtent: toivon ainoastaan että minä en häpeäisi Kristusta eikä hän minua och det andra: Gud är allsmäktig. Dessa två faktum gör att röstandet efter alla om och men, efter alla obesvarade frågor ändå är lätt.

Känslomässig missionärsläggning?

Ikväll firade vi Melindas ankomst till bästa staden Helsingfors. Vi hade väldigt intressanta filosofiska diskussioner kring bordet, men jag fick dessutom ha en för mig personligen intressant diskussion på tu man hand med en av gästerna.

Vi diskuterade utlandsstudier, vistelser utomlands, saknad och oss som personer. Jag insåg att, förutom att jag länge haft en längtan att åka utomlands, tex. Kenya, men också Tyskland, så har jag en personlighet som möjliggör längre utlandsvistelser. Utöver min envishet som jag blivit påpekad om mycket på sistone är jag självständig. Båda egenskaperna är kanske karakteristiska för finska kvinnor? Med självständighet tänker jag nu inte bara på att jag klarar mig själv och på så vis inte anser mig behöva andra människor (eller tror att jag klarar mig utan dem, som någon säkert skulle besrkiva det som) utan att jag känslomässigt inte saknar vänner och familj på samma sätt som andra. I mina känslor är jag sådan att jag gläder mig över kära människor för stunden och saknar dem inte när jag inte ser dem, men är lycklig vid varje återseende. I dagens diskussion konstaterade vi då att detta förbereder för tex. missionsarbete.

Nåja, tyck till om du tycker annorlunda :) Till sist får ni njuta av en Tinie Tempahs biisi, Till I'm gone (klicka på låten...), som jag redan länge har tyckt om, som handlar om barndomsdrömmar och att fara bort.

Berättelser från en hemmafröken

Sällan upplever man sådan lyx att studierna för vårterminen har inletts och man har lediga dagar. Idag firar jag ledig dag nr. 3 i rad. Måndag och tisdag gick åt till utbytespapperskrig så nu när nästa-dag-jag-kan-göra-nånting är först följande vecka chillar jag till 99% (1 procent stressar alltid inom mig). På onsdagen förskönade jag livet med Läkardagarna, helövrekroppsmassage och nyaste Sherlock Holmes-filmen. Otroligt skön kväll. På torsdagen började hemmafrökendagarna med ett 4kg kålhuvud som räckte till 3 stora kållådor och 1½ kålpirog. Pappa och jag har ett gemensamt intresse: stora kålhuvuden :D

Idag, fredag, har jag antagit min egen utmaning att baka croissanter. Mamma o pappa har hemma den bästa utrustningen: massor smör, en marmorkavel och en matberedare med kall metallskål. Degen blev perfekt, kavlandet gick jättebra, men satt antagligen i för lite smör. Ska ännu se vad resultatet blir. Lovar "posta" bilder, om int på annat så på min mätta mage och mitt förnöjsamma smil :)

Sonntagsschreiben

Heute ist es Sonntag und ich bin ein bisschen Schlaf entzogen nach einem Party gestern Abend. Wir feirten die letzte Wochenende vor dem Studium wieder beginnt. Ich habe noch drei Monate Studien hier in Finnland und danach fahre ich nach München. Es wird toll! Ich bin nur im Anfang meinen Vorbereitungen fürs Austauschsemester, im Moment schreibe ich Lebenslauf und Bewerbungsschreiben zu den katolischen Wohnheimen, wo ich mich für Unterkunft bewerbe. Zusätzlich habe ich noch meine eigene Wohnung zu mieten und dann muss ich für Stipendien bewerben. Hoffentlich wird alle praktischen Vorkehrungen fertig bevor ich nach Deutschland fahre :) Ein schönes Tag wünsche ich euch!

P.S. Ich werde ein verschiedenes Reise-Blog während mein Austausch in Deutschland schreiben.

Irriterar Henrik

Nu skall jag bara för att irritera Henrik (like good old times), han tycker jag kunde sluta skriva när han mukamas vill sova, ännu skriva ett till inlägg. Jag hittade en ny, fräsch (usch, vilket ord) outfit till min blogg. Najs eller bajs? Kanske kan jag skriva lätta inlägg ändå :D Fortsättning följer auf Deutsch imorgon, gonatt!

p.s. min dator har så hemska virusar och keikkor på gång at den kommer att R.I.P. om jag inte snart får Windows 7an och Norton installerad på den.

Krönika och framtid

För mig är det en dålig ovana att varje år inleda med ett hoppfullt, löftesrikt och roligt blogginlägg. Så sker även iår, traditionsenligt. Nånää, skämt och sarkasm åt sidan så följer jag min Schwägerins exempel och kör med ärlighet. Eventuellt blir det löften, hopp och roligheter ändå.

År 2011 skrev jag att jag blivit vuxen. Håller ännu också fast vid det påståendet. Ett kanske då tråkigt faktum, men något jag växer in i hela tiden. Början av 2011 var tung, jag har aldrig varit bra på att skriva korta, roliga, intetsägande inlägg, men särskilt våren 2011 var alla inlägg tunga. Läs själv. Ibland skräms jag själv när jag ser tillbaka på våren. I maj vann Finland VM-guld i hockey. En oförglömlig dag. Dagen efter var min första arbetsdag på VCS och jag led av röstlöshet, alldeles total sådan, efter en Göteborgsturné med medicinarspexet. Wow vilket första intryck! Jag fick/kunde heller inte jubla för Finlands 6 mål.

Vasa var vad sommaren handlade om. Min 4-åriga ungdomsledarkarriär slutade med skriftskolläger i juni och därefter flyttade jag för 2 månader till Vasa. Här kunde jag sätta upp hundratals foton, beskrivning: bästa sommaren någonsin. Anni beskriver det så att jag levde mina tonår under sommaren, Miksu säger: All in! Det var mycket jobb och ansvar, jag lärde mig enormt, jag lärde känna nya människor, fick vänner för livet, simmade så gott som varje dag, länkade, spelade beachvolley, vakade tills soluppgång, nattsimmade. En verklig guldkant efter våren. Han också uppleva Pieksämäki och min bästa vän Sofies bröllop.

Hela hösten led jag av trötthet efter sommaren. Det känns att jag ännu också samlar mig lite, 10h nattsömner tycks inte räcka. Särskilt slutet av hösten var stressig, hann inte riktigt njuta fullt ut av advent och julväntan mitt i all studiejäkt. Hösten förgylldes av Vasaresor och av att församlingen nu funnit ett lugn i att vara Markus.

Jultiden kom och gick. Jag tror jag mest sov bort den och njöt av familjen och kyrkobesöken. Efter julen hann jag redan börja stressa inför utbytet i april 2012 och allt som bör göras.

Året började bra med nyår i goda kristna vänners lag. Jag återupptog traditionen med Dagens lösen, har inte haft regelbundenhet/systematik i min bibelläsning sen jag första gången läste Bibeln igenom december 2009-april 2011 med bibelläsningskampanjen. Året fortsatte med arbete i Vasa, en vecka med 3 jourkvällar, varav 2 var alldeles hemska. Upplevde en otrolig press över att ha så mycket ansvar. Hoppas att jag blir mer och mer van i läkarrollen när åren går.

Skolan börjar igen 9.1. Sista studieåret för mig. Före det skall jag försöka ordna lägenhetsansökningar, stipendieansökningar och försöker hela tiden hitta en inneboende till mitt rum för utbytestiden. I allt detta stressande märkte jag redan i Vasa att jag helt har glömt bort vem det är som har mitt liv i sin hand. Det är inte jag, som Bon Jovi sjunger. Det är Gud. Han vill visa ibland, genom att vi inte lyckas med saker på egen hand såsom vi skulle vilja, att Han är den Allsmäktige. Han är den som har kontroll och vi får frid genom att lita helt och fullt på Honom. Ett mål för 2012 och ett mål för hela mitt liv framöver.

Det känns en liten lättnad igen att lämna bakom ett år när jag har skrivit av mig. Kanske var det en bra idé after all att skriva fastän jag lite drogs för det först. Det är lättare att sätta upp mål och förväntningar för följande år om man sammanfattar hur året innan har gått. För mig har det pga. många orsaker varit ett mera gudsfrånvänt år. Även om jag har fått se helande, även om Han har burit mig genom värsta dödskuggans dal och tyngden av ansvar. Trots att Han var där (You were there - Avalon) så har jag inte litat på Honom/sökt hjälp av den Allsmäktige.

Nu har jag 3 månader kvar i Finland. Sedan blir det 5 månader i Tyskland och jag kommer tillbaka lämpligt till studieinledningen i höst. Efter höstens studier är jag möjligen färdig och det är spännande att inte alls veta vad som väntar 2013 :). Jag ser framemot osäkerhet och möjligheter. Detta år skall vi återuppta vår bönegrupp och jag ber och hoppas att våra ungas kristna gemenskaper här i Hfors skall stärkas. Det behöver jag i alla fall.

"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst." Fil. 1:21

Die Bibel und Lieder auf Deutsch

Ich habe zum Weihnachten eine deutsche Bibel gekriegt. Heute Abend haben wir mit meine Eltern die Deutsche und die Schwedische Bibel parallel gelesen und alle drei dachten dass die Psalmen sehr schön auf Deutsch klingen. Nach dem Lesen kam ein Lied zu meinen Gedanken, Das sei alle meine Tage. Leider kann ich es nicht am Youtube finden, in Göttingen habe ich es mit Sofie in eine Gemeinde viel gesungen. Ich schreibe doch den Text hier, das Lied hat sehr gute Wörter.

Das sei alle meine Tage,

meine Sorge meine Frage,

ob der Herr in mir regiert.

Ob ich in der Gnade stehe,

ob ich zu dem Ziele gehe,

ob ich folge wie er führt?

Ob mir Jesus alles werde?

Ob mir das Geräusch der Erde

nie ums Stille seligsein

im Genuss der Gnade bringe?

Ob ich trachte, streb und ringe

Jesus ähnlicher zu sein?

Vi älskar därför att han först har älskat oss

Redan de gamla grekerna... visste att ordet kärlek kunde missbrukas och missförstås. De har än idag tre olika ord för olika sorts kärlek: agape, filia och eros. Agape är grunden till allt, unconditional love, den kravlösa kärleken. Guds kärlek, Han som älskade oss så mycket att medan vi ännu var syndare lät Han sin ende Son gå i döden för oss. Genom agape lär vi oss att älska. Vi kan uttrycka detta mot våra medmänniskor i form av opassionerad broderskärlek, filia. Den intima kärleken, eros, växer fram ur dessa två andra, vi lär oss att älska och vi älskar våra kristna syskon, av dem visar Gud åt oss sedan en som vi får känna en djupare passionerad längtan till.

Filia är det jag vill skriva om idag. Både agape och filia lever jag i och åtnjuter varje dag dess frukter. Eros kan jag skriva om nångång i framtiden när jag har erfarit det själv. I Bibeln uppmanas vi kristna gång på gång att älska varandra. Både för att vi är skyldiga till det, vi som fått ta emot Guds kärlek, men också som ett tecken till dem som står utanför (Luk. 6:32-35). För den kristne är kärleken inte en börda utan något som kommer naturligt som ett resultat av att hon blivit älskad. I Luk. 7:47 beskriver Jesus det så: "Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." Denna sommar och höst har jag fått känna av den stora broderskärleken bland mina nya kristna systrar och bröder i Vasa. Vänner som gärna rycker ut och hämtar en från tåget, vänner som hämtar mat till en mitt på arbetsdagen, vänner som följer med mitt på natten när man vill se dem, vänner som bjuder på sig själv och allt det har till maximum. Vänner som ser mina vänner som deras vänner "bara" för att vi är kristna syskon. Det är äkta filia. Det samma har jag nog känt redan i åratal bland de kristna syskonen här i Hfors och jag vill gärna visa det åt Vasa-vännerna också.

Det fina med den kristna syskonkärleken som jag beskrev är det att icke-kristna har märkt den och blivit förundrade över hur man kan älska varandra, även nya vänner så snabbt och så villkorslöst. Den kristna kärleken är speciell, den är genomträngande och samlar glödande kol på en icke-troendes huvud. Vad är det som är så stort, som får dem att älska så mycket? Vi kristna följer det som Petrus skriver i sitt andra brevs sjunde vers " i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor." Vad härligt både att få bli älskad så mycket och just det att om man har fått mycket kärlek (både av Gud, föräldrar och vänner) så har man och skall man älska så mycket mer!

"Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder." 1Petr. 4:8

Födslovåndor

"Till kvinnan sade han: Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Men smärta skall du föda dina barn. " 1Mos3:16

Under min praktikperiod på kvinnokliniken tänkte jag många gånger hur födandet skulle se ut om inte syndafallet hadde skett. Orden i 1Mos blev väldigt verkliga för många kvinnor och efter en bedövning visste många vad de skulle ge för andra namn till sina barn: epidural :D När en kvinna föder barn är det verkligen mödosamt och smärtfyllt och går endera blixtsnabbt eller tar evighetslänge. Till all lycka är oftast ändå slutet gott och efter att barnet fötts är den förstorade familjen oändligt lycklig. Härligt att se på.

Också i NT talas det om födslovåndor. I sammanhanget de yttersta tiderna. "När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på 'födslovåndorna'." Mark. 13:7-8 För mig öppnades denna liknelse under tiden som förlösare (roligt ord btw). Åt föderskan kommer först sammandragningar som förbereder både barnet och mamman för födseln. Då skall mamman ännu inte söka sig till förlossningssjukhuset. Hon skall inte bli förskräckt, det hör till. Då vet hon att stunden närmar sig och ju kortare intervallen mellan sammandragningarna är desto närmare är födselstunden. Men tiden är lång och blir till slut nästan outhärdligt smärtsam, tills att barnet är ute. I vissa stunder när jag tittade på de födande mammorna tänkte jag på yttersta tiderna. Låter lite mackabert, men Jesus jämför ju dessa två. Födslovåndorna sägs vara de värsta smärtorna en kvinna nånsin kommer att känna och därmed är yttersta tiderna för oss kristna det värsta vi nånsin kommer att uppleva. Och Jesus säger ju att han förkortar den tiden för annars skulle ingen uthärda.

"När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er." Joh. 16:21-22

Min mummi

Min farmor dog 2006 om jag minns rätt. Denhär sången tyckte hon om och pappa sjöng den på hennes begravning.

Oi muistatko vielä sen virren - Eino Leino, Juho Railio och Oskar Merikanto

1. Oi, muistatko vielä sen virren,
jota lapsena laulettiin,
kun yö liki ikkunan liikkui,
se virsi se viihdytti niin.
Se antoi rintahan rauhaa,
se uskoa unehen toi.
Jos muistat vielä sen virren,
nyt laula, laula se, oi!

2. Oi, muistatko vielä sen virren,
jota äitini lauleli,
kun pienoista helmahan unten
hän hellästi tuuditteli.
Se rauhan enkelit taivaan
luo lapsosen vuotehen toi.
Oi, muistanhan vielä sen virren,
mutt' laulaa, laulaa en voi!

4. Oi, vielä mä kerran sen virren
sun kanssasi laulelen,
kun siivin puhtahin tullen
saan luoksesi taivaaseen.
Saan uuden kirkkahan hengen,
min Luojani lahjaksi soi.
Ja silloin, silloin sen virren
taas laulan, laulan mä, oi!

Föder bejbisar

Blev idag inlåst på kvinnokliniken för de följande 6 dagarna och 5 nätterna. Vi är en grupp på 5 studerande (som varit en grupp hela hösten) som dagarna och nätterna i ända bara skall hjälpa till att ta ut barn som vill ut :D Vet inte vad som rä SAOLs definition, kunde det vara att jag "föder barn"?

Ja har sett framemot denna vecka redan i många år. Den heter Fornix-veckan och är alltid omtyckt även om livet utanför är på paus hela veckan och sömntimmarna blir få. Nu har vi ju nät här så helt isolerade e vi ju inte: facebook och bloggar är bra att ha nu :) Sen tänkte jag läsa flitigt gynekologi och eventuellt skriva en artikel till någon tidning. Och blogga såklart, har mycket på hjärtat. För att inte lova alltför mycket kan jag ändå säga att jag vill skriva om abort, NOSA (blir då kanske en artikel) och om journalism. Dessa är saker som är på mitt hjärta nu.

Veckan på kvinnis "förgylls" för min och kurskompisarnas del av att jag genomgår ett epikutantest samtidigt så ja får inte duscha på 6 dagar :D hahahaaa. Hela övre ryggen är täckt av små koppar som har någo kemikalier i sig och ryggen och huden runtomkring (dvs kroppen) skall hållas torr i följande vecka. Dvs ingen dusch, men itne heller svett, inte det minsta. Det blir nog en större utmaning än att inte duscha :D Kan avslöja hur det gick om 6 dagar.

Nu börjar jag snart bli otålig. Finlands största förlossningssjukhus och inga bejbisar på 6 timmar?!? Eventuellt skulle det löna sig att sova litet inför nattens möjliga förlossningar. Adjö vänner och läsare!

Goda ursäkter för att inte läsa

En av mina stora intressen är att skriva. Numera skriver jag oftast anteckningar från kurslitteraturen, men gärna skriver jag också artiklar i tidningar eller bloginlägg eller smågrejer i mina hemliga böcker eller på telefonen :)

Idag har jag läst mina vänners bloginlägg och därmed fått lust att själv igen blogga. Borde läsa gynekologi, men glöggkoppen, Il Divo och skrivinspirationen vinner. Sitter igen, liksom så ofta annars när jag är ensam hemma för mig själv, och stormyser i köket med levande ljus, julpynt och mycket glögg :) En liten hemlighet om glöggflaskan: ja finner det nästan lika välbehagligt att öppna den glasiga Marlis glöggflaskan som att poksa upp en champangeflaska. Njutningen efteråt är större.

Det är ytterst synd att Facebooks statusuppdateringar och Youtube-länkar tar över ivern att blogga. Att totalt skriva av sig ger mer tillfredställelse och ibland gör man det bara för sig själv, om ingen annan läser inläggen, och då tjänar det det största syftet. Inte att imponera. Haha, men ja hitta statistiksidan på mitt blogger-account. Där ser jag att 21 människor har läst mitt senaste inlägg om församlingen. Intressant, tack läsare!

Efter lillajul och under juletid skall jag definitivt blogga mera. Nu kan jag bara kort berätta att jag har hudinfektion sedan sommaren, jag läser mindre än jag borde, jag jumppar massor, jag grubblar över gynekologi, jag saknar en bönegrupp, jag planerar mitt utbyteshalvår i Tyskland, jag träffar massor vänner, jag skall få ha ledigt under julen, men också jobba.

Fortsättning följer. Njut av lillajulstiden!

Om församlingen

”Människan lever inte allenast av bröd utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Matt.4:4 Det livet som Jesus här talar om, det andliga livet, skulle för mig inte finnas utan min församling. Jag skulle vara död. Denna lördag har jag åter igen fått ta del av god biblisk undervisning i min stora familj, Markus församling. Halvar, Otto och Sebastian undervisade oss systrar och bröder om vikten av en rätt församling. Jag och många syskon med mig blev påminda om vilken välsignelse vi har i vår församling och vilken hoppets goda kamp vi har att kämpa i framtiden när förståelsen, tillämpningen av och lydnaden gentemot Ordet avtar.

När Jesus under sitt jordeliv tränade 12 unga män till apostlar som skulle grunda församlingar såg han i framtiden hur Kristi kyrka skulle vara en gemenskap, inte enskilda individer med enskilda gudsrelationer. Församlingen är en gemenskap som grundar sig på Ordet, i vilken Gud har lovat att vara mitt ibland. Vi har fått Ordet kollektivt och det enskilda troslivet och den personliga gudskontakten kommer som en följd av det gemensamma. Eftersom Gud är där församlingen (Kristi Kyrka) är, förutsätter han att vi kristna lever i en, också till det yttre synlig, kyrka. En kristen utan församling är således en hemlös kristen. Dethär är ett tillstånd en kristen inte kan leva i länge. En kristen behöver ta del av Guds Ord i predikan, av sakramenten och en kristen gemenskap (Apg. 2:42).

Trots den gemenskap vi fått åtnjuta av hittills i vår församling kan vi inte förbise att många bibeltrogna kristna i svenskfinland just nu lever i denna situation. För framtiden behöver vi se till att ingen är hemlös eller blir hemlös och aktivt arbeta för att god biblisk undervisning även i framtiden predikas i våra församlingar.

I en församling, där vi fått och får klar och tydlig biblisk undervisning, där unga män kommit till tro och fortsätter undervisa enligt samma lära sörjer jag över att församlingen utifrån kvävs och dränks. En Guds gåva är det att församlingen är en gemenskap där Kristus är närvarande i Ordet och att både herden och fåren följer det rena Gudsordet. Det här borde vara värt att tacka, prisa och jubla över. Istället mobbas de bibeltrogna prästerna och teologerna, inte minst av media utan också inom den yttre kyrkan och man försöker ta bort fåren ifrån dem. Man rakt utsagt strävar efter att göra människor hemlösa. Detta är en tragedi eller för att använda mig av det finska språket – vääryys.

Emot detta skall vi föra en positiv kamp. Bilda nya gemenskaper där behovet finns, uppmana församlingar att kalla präster till sig. Inte låta oss bli hemlösa utan hålla fast vid gemenskapen kring Guds Ord, lita på hans löften och be för dem som axlar en rätt herdes uppgift. ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att Han sänder ut arbetare till sin skörd.” Luk. 10:2

Måndagsmys med meningsfull meditation

Sitter i tjock grå ylletröja vid köksfönstret, lyssnar på Alicia Keys songs in A minor och tittar på hur tjocka gråa moln åker över höghustaken på Mannerheimvägen. Träden är ännu gröna på andra sidan gatan och alla färger förstärks av det våta regnet. Som sällskap har jag en god kopp kaffe och ett tillfredställt förnöjsamt sinne samt en snurrande tvättmaskin. En mysig måndagseftermiddag per definition.

Igår sprang jag mitt livs första halvmaraton, tiden var just under min "tavoiteaika", i siffror 2h 8 min och 57 sek. Idag har jag skrivit en propedeutisk (inledande) tent i pediatri och imorgon skall jag skriva inledande tent i gynekologi samt besöka tandläkaren för att ta bort en visdomstand. Eller jag hoppas att det var bara en. Dessa fakta är för dig, stackars läsare, aningen irrelevanta, men precis som jag är långsam när det gäller att komma igång när jag löper så måste jag också få skriva av mig innan jag börjar skriva det jag egentligen tänkte skriva om. Så detta stycke är i princip onödigt och bidrar till att göra mina texter, som tenderar att bli långa, ännu längre.

Det finns saker i livet som ger livet mening, saker som ger livet innehåll och saker som är nödvändiga. Tänker varken tala om det förstnämnda eller det sistnämnda utan om innehållet för det har jag funderat på mycket på sistone. Efter att jag kom hem från Vasa har mitt liv fortsatt i samma svettigt stressiga rytm som i Vasa och hela våren innan. Utan paus. Sen gick jag och såg filmen Midnight in Paris, lånade en bok som jag började läsa och insåg att jag inte gjort meningsfulla eller innehållsrika saker på länge. Tre veckor i Helsingfors och det enda jag hade gjort var studierelaterade, nödvändiga ärenden eller träffat vänner och varit på fester. Vänner och fester definieras nog som innehållsrikt. För mig kan det ofta ändå bli närmare ett tvång, det förväntas av mig och jag tror att det är nödvändigt. Inombords är jag dock en väldigt självständig person som trivs bra ensam.

Efter några nätter av god sömn och efter att ha fått tid för mig själv att reflektera kom jag fram till att mitt liv blir innehållsrikt om jag får förverkliga mig själv. Om jag får skriva blog, om jag får läsa böcker och pröva det som författaren försöker förmedla. Blog kan man skriva med lite hjärta, mina tre senaste inlägg kan tjäna som bevis för det. Men har man något i tankarna som man verkligen vill säga måste man både ge tid och åtanke åt det man skriver. Att vara författare till yrke skulle inte alls vara motbjudande.

"Att försöka förstå människor och deras beteende helt och fullt är en omöjlig uppgift. Särskilt i min ålder. En del iakttar mera och andra mindre, där är nyckeln till att försöka förstå. Också fördomsfrihet och en grund av iakttagelser att jämföra med behövs för en rätt förståelse."

Om jag skulle skriva böcker skullle jag skriva som Hemingway. Han skriver det han ser, det han upplever och det han tror på. För honom är saker svart och vitt. Han filosoferar inte heller i det okända, utan uttalar sig bara om det han förstår sig på. Tycker mycket om det och mindre om Coelho-aktigt flumm. Det ovan skrivna är min egen text som skulle finnas i min egna bok.

För mig är det ofta nödvändigt att i mina bloginlägg ha med något kristet. Vet inte om det beror på att jag ännu också behöver bevisa till mig själv att jag nog är en god vardagskristen och har Gud med varje dag, eller om mina tankar bara till följd av min tro ofta besitts av någon bibelvers. Just nu funderar jag på mission, påverkad säkerligen av gårdagens missionsträff. I allt mitt jäkt påmindes jag om det som jag länge känt som mitt kall. Att bli missionär. Att en gång i en nära framtid komma bort från det liv jag nu lever till en fortsättning som jag tror att Gud har planerat för mig. Känner ofta att livet som jag nu lever är ofullkomligt, att jag kunde ha så mycket mera att ge.

"Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig." Matt. 5:48

Hemingway och Cole

Besökte igår bion och såg på Paris by midnight. Väntade mig en super romantisk film, men istället var filmen en tankeställare för en nostalgiker som jag och väckte dessutom ännu fler nostalgiska känslor. Så nu har jag blivit besatt av Cole Porter och Ernest Hemingway. Här kommer några citat av Hemingway. Har själv bara läst två böcker av honom som handlade om Afrika och enligt mig är han ganska så melankolisk, men samtidigt realistisk och väldigt intelligent. Avgör själv genom att läsa någon bok, rekommenderar starkt!

“Happiness in intelligent people is the rarest thing I know."

“When people talk, listen completely. Most people never listen.”

“There is nothing noble in being superior to your fellow man; true nobility is being superior to your former self.”

“Live the full life of the mind, exhilarated by new ideas, intoxicated by the romance of the unusual"

Fundera ensam eller konsultera?

Som läkare är det viktigt och egentligen förutsatt att man frågar hjälp. Ingen förväntas klara sig ensam och ifall en äldre kollega nekar att ge svar gör han tjänstefel. I sommarlivet som läkare utnyttjade jag denna möjlighet till fullo och skulle rakt ut sagt inte ha klarat av en endaste dag utan konsultationssvar.

I det verkliga livet konsulterar jag också gärna. Jag tycker om att fråga folk om råd och diskutera saker som jag funderar på. Eventuellt handlar det i detta fall också på att jag saknar livserfarenhet och kunskap. Tyvärr är det i mitt liv så att jag är väldigt döljande till naturen när det kommer till viktiga saker och då uteblir konsultationerna i just kanske de viktigaste frågorna. Här kunde ske en förbättring i mina kliniska färdigheter i livet :)

Höst i Helsinki rock city

Blogskribenten konstaterar att nu e de höst. Sista sommarveckoslutet firat och nu inleds en ny era i mitt liv. Efter att ha reflekterat över mitt liv inser jag att hösten kommer att bli super. Knappast mera än sommaren i Vasa, men den går inte lätt att överträffa. Trodde att jag kunde producera text om sommaren, men de blev. Borde visserligen göra det för att inte glömma hela raderamsan.

De följande månaderna blir det att kalendera igen, nåt jag inte gjort juni-augusti. Organiserat, men samtidigt stadsstressigt. Vasas livsrytm var inte raskt som i stan. Arbetar inte längre som ungdomsarbetsledare, så hoppas ha flera lediga stunder. Försöker också motionera och ha regelbundna hobbyn. Studera språk, speciellt tyska finns på agendan.

Nåja, nu har jag avslöjat bådeoch eller ingetdera om min höst, varsågoda!