Till och från

Idag morgon hoppa ja på bussen. För en gångs skull hamna ja inte springa; de hamna ja göra alla morgnar förra veckan. På eftermiddagarna kan de också hända att jag hamnar springa till bussen, men då har ja trafikljusen på min sida, för de e en stor korsning me massa olika ljus. Så vanligtvis hinner ja riktigt bra. Annat va de ida. Ja stack från bibban halv 4, ignorerade mitt toalettbehov och gick lugnt mot hållplatsen. Så ser ja bussen stå i ljusen, men denhär gången får den genast grönt. Ja springer o hoppas att ja ska ha grönt ljus, men icke. Ja ser bussen ta passagerarna in o så sticker den. Där står ja varm efter springandet, nöjd över att ja väntade me toalettbesöket... eller så int. Sen kommer Benjamin när ja stått där 10 minuter o hinner precis lämpligt till sin buss. Livet är orättvist. I himlen finns de hoppeligen inga bussar.

Egentligen hade de lova 18 grader o klart solsken tills ida o då hade ja cykla o undvikit att möta det orättvisa. Allt e vädergubbarnas fel. Men igår fick ja cykla o de va vackert o dofta vår överallt. Dessutom va de skönt me ½h cykeltur dit o tillbaka. Ja tycker nog om o cykla o ja hoppas ja får göra de resten av veckan. Sen får man välja vilka rutter man tar o man kan se alltmöjligt :).

En dag när ja kom hemgående från bussen sa en äldre man till mig "voi ku sä kävelet hyvin!". Den kommentaren kunde låta underlig, men ja blev bara glad :D. Ja har nämligen från att jag som 6-åring börja åka buss till skolan alltid på hemvägen gått på gatustenen. Den e ganska smal o sluttar neråt så de gäller att försöka balansera, den äldre gubben måst ha tyckt att ja va bra på de :P. De e så me vägar man ofta går att man går utan att tänka på vart man skall, fötterna leder en hem. Så kanske man går lite långsammare o funderar på alltmöjligt. Så egentligen har ja int märkt att ja i 14 år alltid valt att balansera på gatustenen istället för att gå på vägen, de har bara blivit en vana. En annan dag då de hade regnat märkte ja att de fanns en nytta me gatustenen, den e nämligen int alls lika blöt som vägen. Samma gäller på vårvintern när vägen kan vara alldeles slaskig.

Nu ska ja pigga upp den molniga stämningen med en tulpanbild ja tog häromdan. Varsågoda!